ibland vill jag bara vara liten igen.
när man gick i femman och lekte med sina bästisar hela dagarna.
skrev egna låttexter, stog och dansade och sjöng framför spegeln på rummet.
inga bekymmer.

eller tiden när man gick i sjuan, fick en ny klass, nya vänner.
sprang runt i skolan och lekte störd och brydde sig inte alls i vad andra tyckte och tänkte.
man blev tillsammans med sin första kärlek, allt var nytt, spännande och läskigt.
inga bekymmer.

eller när man var sexton, då man tyckte att man var så jävla snygg.
självförtroendet var på topp, inget gick fel.
man var tillsammans med olika killar stup i kvarten, trots att en alltid hängde kvar..
inga bekymmer.

när jag gick på högstadiet och min stora kärlek, min livsglädje var en internetkompis.
en internetkompis som blev så mycket mer än bara en kompis.
en kille jag valde framför mina vänner, utan tvekan.
han räddade mig från allt ont, alla mina dåliga dagar.
"if heaven calls, i'm coming too
just like you said, if you leave my life, i'm better off dead"

minns ni känslan när ni gick på förskola och ringde hem och frågade:
"mammaaa, får jag leka med sandra idag" eller "kan inte sandra få sova över ikväll"
så följde kompisen i frågan med hem efter skolan och sov över.
känslan var så mysig, inte en enda tråkig sekund hade man tillsammans.

typ låg/mellanstadiet när man var ihop med två pojkar samtidigt.
och bytte kille varannan dag, inga bekymmer!

& här sitter man idag, och funderar på vart allt tog vägen.
jag har inte haft en bekymmerslös dag på jag vet inte hur många år.
varför uppskattade man inte läget mer, när man väl var där?

the fray - happiness